Balaton 2008

Vi brukar ju åka på våren till Budapest, men i år kunde vi bara på sommaren, därför valde vi en vecka vid Balaton sjön. Bela hittade ett hus i Balatonföldvar på sydsidan, som hyrdes ut av svenskspråkiga Kalle Bansagi (300 Euro för en vecka). Bela ville till syd sidan eftersom han 20-25 år tidigare varit flera gånger i Balatonszarszo, grannort till földvar. Dessutom är Balaton långgrund här, vilket passar Emilia och Elisa (8 och 5). Vi flög onsdagen den 30/7 med Wizzair från Göteborg till Budapest (6700 totalt t.o.r, priset varierade från dag till dag) Kalles svåger Istvan hämtade oss på flygplatsen. För 700 kr körde han oss ner till Stugan, detta är halva priset jämfört med taxi (Man kan också åka med tåg). Stugan låg ca 10 minuter från stranden och stan. Den var väldigt fräsch, med trädgård som fick delas med annat hus. Den låg nära den tidigare huvudleden, det var något trafikstört. Undrar hur det var förra årt innan nya motorvägen invigdes - då matades all trafik igenom den gatan. Trots besprutning fanns en del mygg. Tråkigt att höra en mygga när man skall sova, det är bara att tända , leta och smälla. Tåget gick nere vid stranden och var ganska långsamt, ändå hördes det över hela stan.

Vädret var bra, ca 30 grader hela veckan (med några enstaka åskskurar). Veckorna innan hade vädret varit uselt (Det hade varit 15 grader och regn i 10 dagar tidigare på sommaren fick vi höra, jag kommer ihåg en sådan sommar i Szarszo) , så det verkar som att vi hade tagit med det fina vädret från Sverige! I stugan ("kuzko" stod det på nyckeln) låg sovrummen på loftet, några nätter var lite väl varma för Bela som är lite känslig. Vi fick ha öppna fönster, Gudbjörg väcktes av morgontrafiken men körde med öronproppar och sov sedan bra. Vi träffade på några Göteborgare (Ej med rötter i Ungern) som bodde i ett annat hus som Kalle hyrde ut som låg längre bort från stranden men med mindre trafik. De trivdes så bra så de har återvänt år efter år. De hade haft bra väder varje år, men förra året var det över 40 grader (då var Balaton 31 grader!) vilket var lite för varmt (även året dessförinnan hade haft temperaturer över 40).

Gudbjörg fick ögoninfektion, vi gick till doktorn - orkade inte vänta - gick till apoteket och köpte receptfri salva . Vad skönt att jag slapp prata Ungerska med doktorn.

I huset bredvid oss bodde en ungersk familj bosatt i Tyskland. Sandor bjöd över oss en kväll. De kom från en stad nära Transylvanien i Rumänien. När Bela berättade att hans släkt från början kom därifrån berättade han historien om hur ungrarna på 1600 talet anlitade tyskar (Bland annat släkten Hoffmann som han kände till väl) för att skydda sig mot turkarna.
Sandor bjöd på ett gott halvtorrt rött vin (Balaton Merlot 2006) och tyckte att torrt bara passar till mat. (Systemet med torrhet för rödviner kände vi inte igen och Bela köpte för misstag ett halsött rött vin dan efter, trodde det var samma som halvtorrt. Blä, det var som ett dessertvin)

Vi besökte Östra stranden (För att komma dit var man tvungen att gå förbi hotellets strand) - och möttes av finalen i en flyguppvisning som pågick över sjön - mäktigt! Vi konstaterade annars att tiden stått still sedan 80 talet. Allt fanns kvar: Pankaksköerna, "stazi tanten" (=Välfriserad dam med gulfärgat hår som blir irriterad om man inte vet exakt vad man vill ha), trampbåtarna och den extremt långgrunda stranden med trappor som leder ner i vattnet. Dock inte riktigt lika mycket folk, tyskarna verkar hittat till andra ställen - men det var ändå tillräckligt mycket folk. Gubjörg var nöjd med stranden, tyckte det fanns mycket faciliteter och att allt var förvånandsvärt fräscht. Vattnet var dock kallt, kanske bara 22 grader, vilket är lite i Balaton. Det värmdes dock upp till 26 grader under veckan. Vi åt friterad kyckling, karp med pommes frittes. Öl och dricka. Pannkakor till efterätt. Ca 200 kr kostade det för hela familjen, en lunch på stranden. Botten i Balaton vid östra stranden är finsandig, jättefräsch - dock är vattnet lite grumligt. Påstås dock vara så rent att man kan dricka det (På djupare vatten), men varför luktade badbyxorna illa efter några dagar? Stranden var idealisk för barnen, Bela gillade inte riktigt att behöva gå 2-300 m för att kunna simma

Vi besökte också en annan strand nära hamnen, som var trevlig. En del av stranden avstängd för diverse båtklubbar - segling har blivit väldigt stort på Balaton de senaste åren. Motortrafik förbjudet, vilket gjorde att strandlivet var väldigt tyst och lungt. Utmed ena piren låg en 100 m lång gångbro, för att båtar från klubben skulle kunna sjösättas. Längst ut på piren kunde man gå ut på en fiske brygga med två stolar, här var vattnet djupt och man kunde dyka i om man ville. Vi såg en bäver i vattnet, det hade vi inte sett förut.

En dag när vi kom hit efter ett oväder var det badförbud, varningslamporna blinkade fort. Då får man inte bada, eller åka båt. Det har hänt många olyckor på sjön, eftersom ovänder kan komma snabbt.Vi gick i vattnet när varningslamporna började blinka långsammare, vilket innebär att man för bada men inte gå ut längre än 500 m.Vattnet fullt med löv från träden, efter regnet. På kvällarna åt vi de typiska ungrska rätterna Gulyas soppa, Karp soppa och friterad kyckling. Vi åt också grillfat för två personer. ca 350 kr gick en enklare middag på. Emilia åt det mesta, Elisa åt ingenting (som vanligt). Elisa levde på Pommes med ketchup, pasta, Bananer och Crosseant. Maten var kanon förutom på ett ställe. Usel piano underhållning, dålig service (Jag pratade ungerska - servitören envisades med att svara tyska tillbaka). Vi gillade inte ens Ölen (Amstel brun) och barnen gillade inte glassen. Det bästa stället var en restaurang som Kalle rekommendrade som låg på vår gata ut från stan. Det fanns mycket svenskar i stan, dan innan vi var där hade ett gäng på 20 svensk-ungrare varit där berättade servitören.


Vi upplevde ett ruskigt oväder en kväll , som kom precis innan mamma (!!) ringde och varnade oss för oväder. Det började som det brukar- helt vindstilla och sedan brakade det loss. Bela fångade en blixt, det var inte den enda den kvällen.

Förmiddagen efter var det molnigt, då kikade vi på några häftiga sekelskiftes hus som byggdes av kända ungerska skådisar och författare.

Längst upp på berget passerade vi en "trollskog" och därefter kom vi fram till ett café med strålande utsikt över hela Balaton. På väg ned passerade vi en övergiven minigolfbana och kom fram till västra stranden. Den såg väldigt sliten ut från utsidan.

På väg tillbaka till stan gick vi den 2 km långa unika allén utmed Balaton med 100 år gamla Platan träd. Väldigt vackra villor låg utmed allén, som användes som hotel/pensionat

En dag åkte vi över till med färjan till Tihany, halvön mittemot (200 kr tot för hela familjen, dyrt tycker jag när skärgårdsbåtande i Göteborg är nästan gratis).

Utanför Tihany ön såg vi några gubbar som fiskade

Vid hamnen stötte vi på en tjej som precis fått napp. Vi badade på en strand som var betydligt mindre långgrund, men det fanns en liten strand för mindre. Tyvärr fans där också en kille som badade näck och var lite berusad, Gudbjörg konstaterade snabbt att han säkert var någon slags "porrskådis". Vi gick upp på berget (En gammal vulkan) och besökte klostret och den charmiga stan med massa småaffärer och restauranger med utsikt över balaton och en kratersjö.

Vi åt på en restaurang Echo med sjöutsikt (Hela sjön kryllade av segelbåtar), drack Ungersk Mohito och skrek sedan på Echo platsen.

På vägen ner passerade vi otroligt branta trädgårdar, Bela tog ett moget fikon från ett träd som hängde över till gatan, fick då en kotte kastad på sig från en arg kvinna som bodde i ett hus som låg dolt högt bland träden. På ungerska turistföreningens hemsida står att "man kan ta frukt från våra fruktträd längs vägarna". När jag berättade detta för kvinnan sa hon att det inte är sant . Gudbjörg var på kvinnans sida - vilket gjorde mig lite irriterad ;(

Bela blev trött på att bli tilltalad på tyska och köpte ett märke med texten "Magyar vagyok, nem turista" som betyder "Jag är ungrare, inte turist". Det funkade, en toalett-tant sa : "funfzig ... ehhh ... öttven forint lesz"

"Varning för den bitande hunden" stod det på en skylt. Det var lite lustigt, eftersom hunden verkade snarare liten och "gullig"

Tillbaka i hamnen i Balatonföldvar besökte vi "Duvön", byggt på schaktmassor från hamnbygget 100 år tillbaka. Ön (samt ett närliggande hotell) var efter kriget avstängd för allmänheten och omgärdat av taggtråd och vakter med maskingevär. Ministrar och militärer från den nya regimen anlände i limonsiner med mörka rutor. Än i dag är inte identiteterna avslöjade. Bredvid hotellet är ett nytt större hotell byggt. Hotellområdet inklusive stranden och ena piren i hamnen är bara öppet för betalande hotellgäster och är alltså än idag stängt för allmänheten (!). Dock är Duvön öppen, men där finns ingenting, det gamla kasinot är rivet. En dag smet Emila och Bela in på hotellets strand (Vi gick enkelt över från Balaton sidan). Vi stötte på det gamla hotellet byggt i röd sandsten (Kallat Hotell 2), Nu var det igenvuxet och övergivet, en relik från kommunisttiden.

På måndagen åkte vi till Siofok med tåg (Elisa hade tjatat om att få åka med tåget hela veckan) och besökte Cola Beach. Denna strand var något av det fräckaste vi sett, där fanns innefolket - men också vanligt folk och barn

Cool house musik och caribisk känsla, men ändå avslappnat och det urspringliga Balatonkänslan kvar. Vi älskade detta - kanske skulle vi bott i Siofok? Det var verkligen ett möte mellan den gamla och det nya, här var dock priserna högre än i földvar.

Och så såg vi en grön orm i vattnet!

Tillbaka i Földvar tog Kalle emot på stationen. Körde oss till Balatonszarszo, där vi tittade på de små stränderna, en liten strand i varje gatu ände. Där tog vi kvällsdoppen på 80 talet! Han körde oss sedan till en vingård i Földvar, den stängde egentligen kl 6 som hade passerat. Men Kalle snackade in oss förbi en "sur" tant och vi fick prova 5 viner.

På bilden ser du en glad Gudbjörg med Kalle i bakgrunden. Vi köpte 6 flaskor gott kvalitetsvin (rött, vitt, rose), 33 kr flaskan (Hälften om vi hade köpt dunkar - vilket ju inte går att ta med på planet). Eftersom vi köpte vin slapp vi betala provningsavgiften på 20 kr, som han infört för att tyska ungdomar tidigare "provade" gratis. När vi kom ut i värmen "slog det till". Det var mycket i glasen, skulle man säga stopp när han hällde upp ?

Hemresedagen körde Kalle oss till Budapest, han tog omvägen över några vinodlingar. Vinkällarna var numera sommarstugor, från ett torn kunde man se hela Balaton. Vi hade en trevlig pratstund bland annat om Ungerns historia och om kommunisttiden, myter som var sanna/falska osv. Flyget var kraftigt försenat men vi njöt av 30 gradig värme på flygplatsens uteservering innan vi kom hem till ett regnigt sverige

Klicka nedan för att se filmen från Cola beach!